söndag 3 juni 2012

Min egen hjälte

Jag skulle kunna skriva en hel roman om vad dom tynger mig, förstör för mig och stressar mig. Men istället länkar jag till Bettys inlägg om att vara sin egen hjälte.

För det är just vad jag inte är. Och det är just vad jag behöver jobba med. Stenhårt. Annars kommer jag knäcka mig själv fullständigt.

Är det någon som har tips på hur man kan jobba med att stärka sin självkänsla? Hur tänker ni kring detta? Jämför ni er med andra? Bryr ni er om andras åsikter? Har ni en tro på er själva? Skulle bli så tacksam om ni ville dela med er.



10 kommentarer:

  1. Jag känner verkligen igen mig i detta med att man inte tror på sig själv. Att känna att man inte är tillräckligt bra.

    Jag klarade tyvärr inte att handskass med det själv, utan jag valde att gå till en beteendevetare som hjälpte mig att inse att jag är fantastisk. Att jag visst är bra.

    Men för att jag skulle inse det så var jag tvungen att förstå vad som gjorde att jag kände så. I mitt fall handlade det om att jag var utanför i skolan, och för att få vara med, och känna att jag kunde passa in så satte jag extremt höga krav på mig själv, som jag sedan inte kunde klara att leva upp till, och då mådde jag dåligt.

    Nu har jag sänkt mina krav, jag har börjat förstå varför jag reagerar och beteter mig på ett visst sätt.

    SvaraRadera
  2. oj oj, jag skulle kunna skriva en roman som svar - men inte på mobilen... Kort version -. Har också fått hjälp och dessutom aktivt själv jobbat med deg. Hårt, länge. Kontinuerligt. Oerhört framgångsrikt om jag får säga det själv, det har gjort enorm skillnad. Får.återkomma i frågan! Är dock säker på att du har det i dig. Styrkan du har i kroppen finns i knoppen med. Du är din egen hjälte bara genom att.du är du.gov

    SvaraRadera
  3. Vänner och prata är mitt recept. Prata, prata, tjata med sina bästisar. Låt dina bästisar lyfta dig när du är låg och låt de berätta att du är bäst, när det sedan är dina bästisar som har pruttdagar då är det din tur... mina vänner har hjälpt mig genom allt och de har också fått allt in return från mig....

    SvaraRadera
  4. Jag satte mål för mig själv. Funderade en hel kring dem igår och kom fram till att mina egna mål inte är mina egna. Mina mål är färgade av samhällets värderingar och vad alla andra tycker och ska tycka om mig. Märkligt att människan blir så indoktrinerad av vad alla andra i vår värld tycker och säger. Värderingar och normer som vi föds in i stör vårt eget individuella tänkande och våra egna värderingar. Irriterande! Jag började därför fundera kring vad som impar mig när andra gör det och vad jag egentligen vill uppnå i livet. På så sätt kom jag fram till att jag vill vara stark och orka både psykiskt och fysiskt, jag vill ha en bra utbildning och ett tryggt liv med något som känns som ett hem. Insikten blev och också att jag redan har alla dessa saker, men att jag helt har missat det i sökandet efter de där målen som är indoktrinerade av samhällets värderingar kring hur man ska vara som människa och kvinna. Mitt nya mål är därför att stå kvar på det trappsteg där jag nu är och har uppnått mina mål!

    Varje morgon speglar jag mig naken och ger mig själv en äkta komplimang. Det stärker självkänslan! Jag ser också till att göra minst en sak som jag vet gör mig själv stolt. Ibland är det att äta lite mer, eller äta lite mindre. Ibland är det att skämma bort min man. Ibland är det att öka lite under träning och ibland är det att ta bort ett träningspass till fördel för en lugn kväll i soffan. Mitt tips är att försöka hitta de sakerna som gör dig stolt över dig själv och inte de saker som gör andra stolt över dig!

    SvaraRadera
  5. Det kommer mer och mer med åren tycker jag :) Jag känner stor skillnad på nu och för några år sen. Nu vågar jag att släppa taget och erkänna att jag inte kan allt, eller måste kunna allt, för att vara bra. Visserligen dyker det upp dagar och perioder som stressar i alla fall, men då vågar jag säga nej. Ibland kan jag tänka så här: Vad kommer jag att önska att jag gjort mer om jag var 90 år och låg på dödsbädden? Antagligen spenderat mer tid med familjen och skrattat mer...Därför är min prio ett alltid familjen.

    SvaraRadera
  6. Ju äldre man blir desto lättare blir det, tycker jag. (Nu är jag inne på samma spår som Trillingnöten.)

    Dessutom ska jag träna på Mindfulness då jag fick det i uppgift av psykologen på den smärtkurs som jag gick i höstas. Då arbetar man med självinsikt som i sin tur ger ett ärligt självförtroende och en bättre självkänsla.

    SvaraRadera
  7. Jag känner verkligen igen mig i det du beskriver. Jag har jobbat länge med mig själv i olika former, och har kommit en bit på vägen men har fler steg att gå. Min dåliga självkänsla sitter djupt och sätter ofta krokben på mig. Just nu går jag i terapi där jag försöker att stärka mig själv och bli min bästa vän. Det är en väl vald investering och något jag skulle rekommendera alla om man har möjlighet.

    SvaraRadera
  8. Jag vill se mig som ett tydligt exempel på någon som har brytt mig oerhört mycket om vad andra människor tycker om mig. Det har givetvis lett till att jag aldrig har känt mig tillräcklig och att jag har önskat mig själv i tusen bitar för att kunna vara på fler ställen samtidigt. När min kille lämnade mig efter åtta år för snart två år sedan bröt jag ihop fullständigt. Det var en liten pöl på golvet och fick börja om från början. Verkligen lära mig att leva på nytt. Vad jag har lärt mig på vägen är, lite som Mato skriver ovan, att människor och samhället har så mycket förväntningar på hur man ska vara som människa. Men fuck that! Jag tror på att vara en god människa, både för sig själv och för andra. Men man måste börja med sig själv. För så länge man inte känner trygghet i sig själv och vet vad man vill blir det svårt att göra gott för andra människor. Men man får inte glömma bort att se allt det man har i livet och uppskatta allt det.

    Att bryta ihop och acceptera sig själv för den man är har varit nyttigt för mig. Jag är jag och du är du. Vi kan inte vara lika hela tiden. Det skulle bara vara tråkigt. Jag har låtit mig själv vara mer egoistisk och göra sådant som jag vill. Ibland blir människor irriterade på mig för det och tycker att jag inte räcker till, men det är okej för mig nu för tiden. Jag gör saker för min egen lycka samtidigt som jag tänker mycket på andra. Man måste hitta saker som man gillar med sig själv och uppmärksamma sådant som är bra. Ibland får du göra saker helt för din egen skull och ibland gör du saker mer för andras skull. Våga hitta balansen och våga uppmärksamma vilken fin människa du är :)

    KRAM!

    SvaraRadera
  9. SV : Nej tyvärr så är det inte så det blir, hade velat men det är fullbokat :/ dock kommer maken upp och joinar mig nästa onsdag så vi ska träffa lite vänner och njuta lite ledig till ihop däruppe (:

    Du bor i Stockholm eller? Tänkte se om du ville ta en promenix innan vi börjar på onsdagen? Spatsera lite och andas lite lugn innan det hela river igång (: om du har tid förstås!

    SvaraRadera
  10. Vilker urpsyko inlägg jag lyckades få till från mobilen ser jag nu. Lite för trött på kvällarna :-). Du fattade säkert, ville bara tillägga att självkänslan är som vilken muskel som helst - du måste träna upp den och det är svårt i början men sen kan det räcka med underhållsträning för att hålla den i trim. Kram!

    SvaraRadera